De flesta sårinfektioner behandlas enkelt med god rengöring av såret. Död hud tas med fördel bort för att skapa en bättre sårläkningsmiljö. Omläggning med speciellt förband gör att bakterieväxten kan minska och ökar chansen för att kroppen själv kan ta hand om infektionen. Lokala bakteriedödande medel, så kallade antiseptika, kan också vara till nytta. Svullnad runt såret påverkar sårläkningen negativt och därför rekommenderas i allmänhet åtgärder för att få ner svullnaden.

Sårodling tas:
     – Om det inte sker en förbättring trots lokalbehandling.
     – Om såret ökar snabbt i storlek. 
     – Vid kraftig rodnad och svullnad runt såret.
     – Om man blir allmänpåverkad, får smärta eller feber.

 Antibiotika rekommenderas: 
     – Vid rosfeber som är en hudinfektion vilken kännetecknas av en öm rodnad i huden. 
     – Fynd av vissa bakterietyper. 
     – Vid allmänpåverkan som feber.
     – Vid tecken på att infektionen spridit sig till andra ställen i kroppen.

Överanvändning av antibiotika kan leda till att bakterier utvecklar motståndskraft mot vanliga antibiotika (antibiotikaresistens). Vi bör alla ta ansvar för att inte använda antibiotika i onödan. 

I mycket sällsynta fall uppstår en mycket aggressiv infektion som snabbt ”äter” sig ut i intilliggande vävnad. Kännetecknande för ett sådant tillstånd är kraftiga smärtor som inte står i proportion till den synliga inflammationen och allmän sjukdomskänsla. Vid misstanke om en sådan infektion måste man omedelbart komma i kontakt med sjukhusvård för akut vård. 

När bör du söka vård?

Sök vård om du har sår som inte läker, eller:
     – om infektionen inte blir bättre efter behandling eller om den blir sämre
     – om det kommer gult var från såret
     – om du får feber
     – om du får ökade smärtor.