Amanda Andersson är Legehusets ledningssjuksköterska. Det senaste året har Amanda haft ansvar i att utbilda Legehusets sjukvårdspersonal i Västra Götaland. Utöver Amandas ansvar för att utbilda sjukvårdspersonalen på Legehuset har hon även planerat Legehusets verksamhet inom ramen av våra regionala uppdrag. Planeringen har innefattat logistik, utbildning, inköp- allt utan att veta hur många från allmänheten som kommer för att vaccinera sig. I den här intervjun får vi läsa om Amandas arbete och om hur all denna planering även kom att genomföras.
Du beskriver hur planeringen gick till – att det var omfattande. Hur var det att genomföra detta enorma logistiska arbete?
– Det var utmanande. Vi som åkte ner visste att det var mycket att ordna, men vi visste inte hur det i praktiken skulle se ut. Min roll i utförandet av planeringen var att bygga upp kliniker med patientsäkerheten och infrastrukturen kring det.
Vad betyder det, att bygga upp en infrastruktur med patientsäkerhet i åtanke?
– Från regionen finns vissa krav i hur en vaccinationsklinik ska se ut. Därför behöver allt vara uttänkt i förväg- från hur man hanterar patientflödet och köerna som uppstår till att efter man injicerat vaccinet och patienten ska övervakas för att säkerställa att ingen reaktion uppstår mot vaccinet.
Okej, har du även planerat utifrån regionens riktlinjer?
– Precis! Det har varit givande, verkligen. Att vara i navet mellan privat och offentlig verksamhet. Det har varit och fortsätter att vara väldigt häftigt!
Hur hanterade du det?
– Långa dagar, haha! Nej, men det har helt klart varit en laginsats. Jag kan inte ta äran för det, utan vi alla har fått det att fungera tillsammans.
Kan man utbilda och bara lämna över ansvaret?
– Nej, det fungerar ju inte. Jag informerade tidigt de övriga i teamet om att en ordentlig överlämning skulle behövas. Tack och lov hade vi tur och fick världens bästa platschef på plats nere i Göteborg, Tevfik heter han. Han har varit med sedan uppstart och håller ställningarna för Legehusets verksamhet i VGR.
Men du åker ner rätt ofta?
– Jadå, jag behöver ju, allt eftersom, utbilda personal. Det är inte bara till VGR som jag reser till då. Senast var jag nere i Linköping och lärde upp personalen som ska driva vår klinik där, på Ågatan, mitt i stan.
Har du utbildat samtlig personal?
– Inte riktigt. Men jag har nog varit delaktig, i någon form, i all upplärning av sjukvårdspersonal på Legehuset.
Hur vet man att arbetet varit lyckat?
– Vi utvärderar oss själv samt så blir vi utvärderade av våra uppdragsgivare kontinuerligt. Det behövs när man bedriver ett sådant här projekt. Man behöver ligga ett steg före allting, helt enkelt.
Jaha, ja, det kanske är en självklarhet?
– Ja! En betryggande sådan. För min del, som har ansvarat för planering, och genomförande i detta projekt känns det som en bekräftelse.
Vad är ditt bästa minne från uppstarten i VGR?
– Utbildningsdagarna säger jag då! Vilken fantastik variation av eldsjälar det finns inom svensk sjukvårdspersonal. Efter varje utbildningsdag kändes allt lite lättare, för att man kunde lita på att patienterna blev omhändertagna av så fantastiskt kompetent personal!
Minns du någon särskild utmaning?
– När vi glömde första hjälpen väskan till en av våra mobila enheter, det blev omständligt! Jag fick åka och hämta upp den från vår klinik i Partille. En första hjälpen väska måste finnas på plats i den mobila enheten, precis som i en vanlig sjukvårdslokal.
Öppnade ni sent den dagen?
– Faktiskt inte, teamet var ute i god tid. Det som är häftigt med en grym planering är att det alltid finns en marginal för utmaningar, stora som små!
Finns det något mer du vill dela med dig av?
Tack alla som varit med och bidragit till ett så stort och mäktigt arbete!